Monday, November 22, 2010
#
Läste en
artikel i DN imorse. Den amerikanska regeringen är på musjakt, men inte vilken mus som helst utan en radioaktiv mus. De har hittat radioaktiv spillning vid en kärnvapenanläggning.
Det fick mig att tänka på Spider-Man. Peter Parker bets av en radioaktiv spindel och fick spindelns egenskaper. Om det var verkligt, vad skulle hända om den radioaktiva musen bet en människa?
Här kommer Musmannen, som Spindelmannen....men lite sämre.
För några veckor sedan var det tydligen en radioaktiv kanin. Be ready for a Mutant world!
Monday, September 27, 2010
#
Ett hjärta har fyra kammare. Hjärtat är symbolen för kärlek, därför kanske man kan se kärleken i fyra rum där alla rum är lika viktiga.
I det första rummet bor passionen, den fysiska kärleken. Hett sex, ljuvlig älskog. Man hänger sig fullt ut med sina kroppar, ger sig själv åt varandra. Man ger och tar om vartannat.
I andra rummet bor tillit. Kärleken ger oss någon man alltid ska kunna lita på i alla lägen. Någon att berätta hemligheter för, någon man vet aldrig sviker ett förtroende eller aldrig gör något för att skada dig. Två människor som älskar varandra och vill vara med varandra har ändå stunder då de vill vara var för sig själva. Man vill ha ett liv tillsammans men även ett eget liv. När man är ifrån varandra är man ändå ihopkopplad i själen och hjärtat med drömmar och tankar. Någon tanke på svek finns inte, kärleken är för stark.
I det tredje rummet huserar tryggheten. Kärleken till varandra gör att man alltid har någon man kan ty sig till. Kura ihop sig med och känna sig trygg och skyddad mot allt som stormar runtomkring. Det är här man får tröst och stöd när allt är jobbigt. En kravlös famn där alla problem försvinner och man kan känna sig lugn och få tillbaka energin.
I det fjärde rummet bor samtalet. Kärleken gör att man kan dela sina tankar, problem och önskningar och samtala om allt. Vissa ämnen kan vara svåra att prata om och de kan vänta eller lämnas åt sidan helt. Tilliten gör att man inte behöver berätta. I äkta kärlek ska man ändå kunna känna att om man vill prata om det så kan man prata om vadsomhelst. Den andre parten lyssnar, förstår och älskar kravlöst oavsett vad som berättas.
I äkta kärlek är alla fyra rum fyllda. Man känner i själen att allt är komplett. Om du hittar någon som får dig att känna så och den personen känner likadant så kan ni övervinna allt och uträtta mirakel.
Det finns inget starkare, inget vackrare.
Monday, September 13, 2010
#
Något som blivit väldigt stort i dagens samhälle är sociala nätverk. Det är Facebook, MySpace, Twitter, m.m. för att inte tala om allt SMS:ande. Om man inte är på Facebook själv så har man garanterat en eller flera vänner som är med där och tjatar om att man ska gå med. Man är alltid kontaktbar och alla vet allt om alla...typ.
Men är det så socialt att vara med i ett socialt nätverk?
Självklart så är det ett sätt att hålla lite kontakt med vänner man inte träffar så ofta, men hur är det med de man faktiskt umgås med? Ibland kan man se en grupp människor på t.ex. ett café. De sitter och pratar och rätt som det är så har en eller flera sin mobil i handen. Det är SMS, Facebook-uppdateringar och annat "socialt". Socialt så att det faktiskt blir osocialt.
Jag gillar Facebook, jag lägger in mina statusuppdateringar då och då och tycker att det är kul att se vad mina vänner har för sig. Många tycker nog att jag är väldigt offentlig med Facebook, Twitter och blogg, men egentligen är jag rätt privat. Vissa dagar uppdaterar jag flera gånger, andra dagar inget alls. För tillfället har jag t.ex. inte uppdaterat min FB-status sen i lördags eftermiddag (2 dygn).
Har jag inte haft något att skriva?
Jovisst har jag det, det har varit massor, men jag har varit upptagen ute i verkliga livet och inte känt nåt behov av att skriva. Jag vet, det är ju det man SKA skriva om men om man avbryter det man gör för att uppdatera sin status så missar man garanterat något.
På tåget i fredags så satt jag med några vänner i bistron. Jag satt med mobilen i handen för jag behövde sökte fram ett recept på kantarellsoppa för att veta vad jag skulle handla på vägen hem. En vän tog självklart för givet att det var Facebook fipplade med och sa ironiskt "vad social du är". En kommentar jag själv släppt ibland. :)
Har vi blivit så sociala att vi istället blir osociala? Nja, riktigt så illa är det väl inte än men tänk på det nästa gång du umgås med dina vänner. Låt mobilen ligga kvar i fickan. Facebook finns kvar när du sitter hemma på din kammare igen.
Det finns självklart flera fördelar med sociala nätverk. Man utvecklar både sitt privata och professionella nätverk och det kan ge stora vinster i framtiden på alla plan. Det gäller bara att hitta rätt balans mellan digitalt och analogt.
Sunday, September 05, 2010
#
Idag blev det svampplockning. Det är inget jag gör särskilt ofta för jag brukar aldrig hitta något. Nu vet jag varför, jag är alltid i fel typ av skog.
När det finns kantareller så vet jag nu att jag är rena svamphunden. På långt håll spanar jag in gyllene fält av kantareller och helt plötsligt blev det roligt att leta svamp. I och för sig, att gå runt i skogen är inte fel även om man inte hittar något. Frisk luft, motion och skön avkoppling så om man inte letar kantareller kan man alltid titta på kottar eller kasta pinnar.
Resultatet av dagens plockning blev rätt många liter, fråga inte hur många.
Efter en stunds rensning komponerade jag ihop en smaskig kantarellmacka. Som vanligt kollade jag runt efter recept och tips på nätet och sen tog jag lite här och där, experimenterade på mitt egna sätt och resultatet blev väldigt gott.
Patriks Kantarellmacka
Förväll kantarellerna och smörstek dem med en finhackad vitlök och en finhackad liten färsk gul lök.
Salta och häll på lite grädde. Låt grädden koka in och lägg sedan svampröran på en brödskiva.
Lägg på Västerbottenost och gratinera i ugnen.
Använd riktigt SMÖR och spara inte på det. Det är ingen Viktväktarmacka. ;)
Njut!
Igår tillbringade jag dagen på Gröna Lund med tre familjegenerationer. Jag, min far, min syster och hennes tre barn tog tåget upp till Stockholm på morgonen. Vi tog den nya, alldeles suveräna, city-spårvagnen ut till Gröna Lund och var där två minuter innan grindarna öppnades. Där mötte vi upp med min bror.
Kanonväder, inte så mycket folk, en helt perfekt dag. Det blev Jetline, Radiobilar, Fritt Fall, Lustiga Huset, Kvasten och ... Vilda Musen!
Vi var på Grönan förra året också och redan då hade jag och min bror diskussionen om hur man tänkte när man döpte en bergbana för yngre till Vilda Musen. Visst, det är små tecknade möss och det är ju roligt för barn, men som vuxen, vad är det första ni tänker på?
Japp, tänkte väl det.
- Har du åkt Vilda Musen?
- Nä, men jag hoppas få göra det när jag kommer hem ikväll. *fniss*
Friday, August 20, 2010
#
På väggen där jag sitter just nu så lade jag märke till en lapp med nedanstående citat. Tycker att det känns rätt passande när man jobbar i IT-svängen.
"I love deadlines and the whooshing sound they make as they pass."
- Douglas Adams
Thursday, August 19, 2010
#
Idag hände det igen, jag spillde på tröjan när jag åt lunch. I fredags lyckades jag tappa ett revben med grillsås och idag skvätte det upp sky. Självklart vit tröja både i fredags och idag.
Igår intogs middagen i picknickform på en brygga. Det gick galant trots grillad kyckling som åts med händerna. Men vad gör jag efter maten? Jag la mig på bryggan för att tvätta händerna i sjön och lägger magen i, japp, fågelbajs. Nu var det ju torrt och lämnade ingen fläck men ändå.
Jag kan tydligen inte äta som en vuxen människa eller så är det så att jag bejakar mitt barnjag för mycket att jag inte kan låta bli att äta som ett barn.
Som jag ser det så har jag tre alternativ.
- Använda haklapp. Det känns lite sådär. Bara för att jag ibland äter som ett barn så behöver jag ju inte se ut som ett barn.
- Endast klä mig i mörka kläder. Under sommaren så gillar jag vitt och ljust men snart kommer höst och vinter och då blir det säkert en del mörka kläder. Gissar dock att jag då kommer att spilla gräddsås eller nåt annat ljust så fläckarna kommer att synas ändå.
- Alltid ha en extra tröja i väskan. Kanske borde lägga ner ett par byxor också, grillsåsen i fredags hamnade på byxorna också. Det syns inte på mörka jeans men jag vet att fläcken är där.
Mm, det lutar åt alternativ 3.
Saturday, March 13, 2010
#
Av någon outgrundlig anledning så fastnade jag framför Melodifestivalen. Varför kan man inte slita sig och bara byta kanal?
Min fd. kollega Digidiva Kräjzee Päjvan slängde ur sig uttrycket musik-paralympics och det är vad det är.
Några små tankar nu under röstningen. Från botten och uppåt: Peter Jöback, Jessica Andersson, Pernilla Wahlgren. Är inte ett dugg förvånad. Två låtar från andra chansen, de har redan förlorat en gång och Peter, sorry, men musikallåtar går fetbort.
Det var de internationella jurygrupperna. De speglar förmodligen bättre hur det skulle gå i finalen men sen röstar vi svenskar och då blir det som det blir.
Jaha, vem ska vinna då. Ingen aning, det går åt helvete i finalen ändå. Förmodligen skulle Timoteij ha bäst chans, Anna och Erik Saade är mina favoriter men som sagt, i finalen går det inte ändå.
Monday, February 15, 2010
#
Jag är inte så jätteintresserad av sport och sitter inte uppe på nätterna för att följa OS, men det är rätt kul att skumma igenom tidningarna på mornarna för att se hur det går för våra svenska hjältar.
Mindre kul är det att se "FIASKO" på löpet varje morgon. Å andra sidan är jag aldrig särskilt förvånad för det brukar vara likadant varje OS. Innan så skruvas förväntningarna upp och svenskarna har si och så många säkra medaljer, sedan kör det igång och de misslyckas gång på gång.
Vad beror detta på?
Får alla andra sina formtoppar när OS börjar men svenskarna toppar innan och är för självsäkra när det väl börjar?
Kan det vara så att svenskarna är så nedtryckta av Jantelagen att självförtroendet sviker när det blir så stort som OS?
Eller är det så att dåliga förhållanden bara påverkar svenskarna negativt?
Häromnatten var det skidskytte för damer. Jag orkade inte läsa några detaljer men snappade upp (med reservation för tokfel) nåt om att skidlandslaget tränat på fel ställe, att tävlingarna flyttats och de fick reda på det sent samt att spåren var saltade.
Inatt var det tydligen vädret som knäckte Björn Ferry. Ok, de som gick ut tidigt hade en fördel mot eliten som gick ut senare.
För att citera Carl Johan Bergman: "När snön faller blir det ett helt annat före. Det känns lite trist".
Om man tävlar på elitnivå i en vinteridrott som skidskytte, borde man inte vara förberedd på att prestera i alla väder och underlag? Har de aldrig åkt när det snöar förut?
Våra skidåkare borde spendera sin träning med att åka i värdelöst väder och underlag. Åk land och rike runt för att åka i sämsta möjliga förhållanden så att de gör bra ifrån sig i dåligt underlag och flyger fram som blixtar när det är bra förhållanden. Hmm, det kanske är så alla otippade segrare gör.
Inför varje OS förväntas som sagt våra svenska hjältar att ta en massa medaljer, de är favoriter hit och favoriter dit. Min gissning är att vi max tar ca 10% av de förväntande.
Nä, jag fortsätter att sova på nätterna och skumma nyheterna på morgonen. Jag förstår dock de som sitter uppe. Är man sportintresserad så är det två veckor av spänning bättre än sex....eller inte?
Sunday, February 14, 2010
#
En enkel och smakrik pastarätt som passar all tillfällen, 3-4 portioner.
Koka ihop såsen medans pastan kokar, linguini passar kanon.
1 pkt krossade tomater (500g)
Honung
3-4 finhackade vitlöksklyftor
Spansk chili
1 burk skalade räkor (alternativt även musslor)
Basilika
Salt och svartpeppar
Fräs vitlöken och chilin i lite olivolja. Häll på tomaterna, lite salt och honung och låt koka.
När pastan har kokat färdigt lägg hackad basilika och räkor i tomatsåsen och häll den över pastan.
Rör ihop och servera med färskmalen svartpeppar, hyvlad parmesan, vitlöksbröd och ett gott vin.
