Just nu har jag semester och det är såååå skönt. Så vad passar väl bättre än att göra som jag gör varje vardag när jag inte har semester; Tar tåget till Stockholm, tillbringar hela dagen där och sen tar tåget hem.
Men nu var det ju ingen vanlig vardag som tur är. När jag jobbar blir det inte direkt av att man traskar runt något i Stockholm. Man sitter på kontoret hela dagen och är bara ute när man lunchar eller går till och från tåget. Så igår tog jag en heldag på stan. Tog tåget 10:53 och när jag kom fram traskade jag upp till Hötorget och började med att köpa en biljett till Hancock på Filmstaden Sergel. Filmen började 13:50 så innan dess hann jag med att kolla i några butiker och klämma ner en Mex Mix till lunch på Taco Bar. Inte dumt faktiskt.
När filmen var slut och jag kom ut från biografen så hade svarta moln dragit sig in över Stockholm och regnet föll i stora tunga droppar. Hmm, eller rättare sagt forsade ner. Jag kryssade mellan butikerna på Drottninggatan, snurrade runt bland kläder, skivor, böcker och annat. När regnet inte slutade så fick det bli en paus på ett litet café. De hade markis över uteserveringen så jag satt ute och tittade på alla blöta människor som sprang förbi, och lyssnade på en man som satt bakom mig och översatte en massa ord från spanska till svenska för ett par otroligt nöjda spanska damer. Frågan är om han var full, nerdrogad eller bara allmänt jobbig och konstig. Kändes inte riktigt som att hissen gick ända upp.
När regnet minskade äntligen minskade från skyfall till duggregn så traskade jag vidare mot Gamla Stan. Fick bli ett paraply i en av de otroligt spännande souvernirbutikerna.
Det blev inte så mycket shopping men jag kunde inte låta bli att strosa runt inne på Science-fiction bokhandeln i Gamla Stan. Kunde heller inte låta bli att köpa två böcker; William Gibsons senaste: Spook Country och Peter F. Hamiltons nya: The Dreaming Void.
På kvällen blev det en kanonmiddag på Akkurat med en kompis. Otroligt goda musslor på asiatiskt vis. Till det ett par välsmakande beska öl.
Hade inte riktigt bestämt mig om jag skulle övernatta hos brorsan i Alvik eller åka hem, men jag hann med sista tåget, 22:10, med tre minuter tillgodo så strax efter halv tolv låste jag upp lägenheten här hemma i villan och kraschade i säng.
Observation: Hur tänker folk när de bara knuffar sig igenom folksamlingar istället för att helt enkelt säga "Ursäkta" och låta folk gå undan?