Det går dåligt för Volvo och Saab vilket kan innebära en kris för en stor mängd industrier i sydvästra Sverige. Till stor del är det valutaväxlingen som ligger till grund eftersom dollarn ligger lågt och varken Volvo eller Saab har fabriker i USA. Att tillverka i Europa, exportera till USA och få betalt i dollar är en riktigt dålig affär idag.
Men handlar det bara om valutan?
För mig som är uppväxt i ett litet industrisamhälle och järnvägsknut så har samhällsbilden förändrats markant under åren. Här hade flera stora företag fabriker under min uppväxt; Scania, Ericsson, SKF. De har flyttat sin tillverkning, antingen till större städer där det finns arbetskraft för större fabriker eller till länder med billigare arbetskraft. Läste något om att industrierna i Sverige skulle konkurrera med låglöne-länderna med högre produktivitet. Hmm, hur hade de tänkt klara av det? I de länder där arbetskraften är billig så jobbar de mer. Inga 40-timmars veckor, eller är det 37,5 timmar numera efter fackliga förhandlingar? Inga 5-6 veckor semester per år. Inte kafferast stup i kvarten.
När det gäller tillverkningsmaskiner och kvalitet så är det oftast samma maskiner, samma material, osv. Så exakt vad är det de svenska fabrikerna ska göra för att få ner produktionskostnaden?
Den största kostnaden är som alltid personalen. Höga löner, många sjukskrivningar och nånstans allmän slöhet. Om man har besökt ett industrigolv, suttit och lyssnat i fikarummet så slås man av känslan att det är inte många som vill jobba. Helst så vill alla ha det så lätt som möjligt på jobbet, få ut så mycket pengar som möjligt och få gå hem så tidigt som möjligt.
Eller rättare sagt, vem vill inte det.
Det är kanske så att det är en naturlig utveckling i ett i-land, eller en förbannelse, lite som en ond cirkel.
Allteftersom industrierna har gått bättre, exportmöjligheterna ökat, samhället blivit rikare och levnadsstandarden har ökat så har vi behövt kämpa allt mindre för det vi vill ha. Arbetsmoralen minskar och övergår till lättja och målen övergår från att försörja familjen till att åka på exotiska resor, köpa nya bilar, stor LCD-TV och annan underhållning.
Nu är det väl inget större fel i det. Alla vill vara, och förtjänar att vara, lyckliga. Däremot så ändras det vi tror gör oss lyckliga i och med att samhälle och teknik utvecklas i rasande fart.
Det gör att vi måste inse att tillverkningsindustrin kommer att fortsätta flytta utomlands för att kunna konkurrera på den hårda globala marknaden.
Gör det att ett i-land som vårt är på väg mot undergång? Nej, absolut inte. Vi fortsätter att utvecklas och nästa steg för ett i-land är förmodligen s-land, ett service-land. Tung industri och tillverkning kommer inte att försvinna. Det dyker hela tiden upp nya marknader, nya produkter, osv. som till en början passar alldeles utmärkt att tillverka på hemmaplan. När de företagen börjar tävla på den internationella marknaden och växer sig för stora så kommer även de att flytta sina fabriker utomlands. Däremot så kommer det alltid att finnas kvar tillverkning av produkter som är för kostsamma att frakta runt halv jordklotet.
Kvar i i-landet finns då företagsledning, försäljning och support (i vissa fall) och service. Om diskmaskinen eller bilen går sönder så kan vi inte skicka iväg den till Indien, vi behöver ha någon på hemmaplan. Därav s-landsbeteckningen. Tjänstesektorn tar över efter den dominerande industrisektorn. De tidigare u-länderna som nu får sköta tillverkningen av våra produkter tar steget mot i-land. Det i sin tur kommer att innebära att samhälle och infrastruktur förbättras, kraven från befolkningen ökar, lönerna ökar, livskvaliteten ökar och till slut börjar företagen röra på sig igen. De drar vidare till nästa land där det finns billig arbetskraft men lämnar efter sig ett utvecklat samhälle som förhoppningsvis fortsätter utvecklas.
En positiv sak i det hela är att fattiga länder som inte har råd att bygga upp sin egen infrastruktur får in otroliga investeringar och på så sätt får sitt egna samhälles utbyggnad bekostad av företagen.
Smolket i bägaren är som alltid girighet som gör allt för att exploatera andra för egen vinnings skull. Men någonstans tror jag att det jämnar ut sig och världens länder blir mer jämlika.
Det kommer bära eller brista.