Det har varit en hel del skrivande på diverse bloggar och nu tyckte jag att det var min tur att ordbajsa lite. Jag känner verkligen att min kreativa ådra nästan flödar över efter att ha fått läsa alla mästerverk. Pejvan har skrivit sexnoveller, Rewdie har legendat om maneter och här kommer nu den fantastiska berättelsen om Tore och vindflöjlarna.
Det var en gång en ung man som hette Tore. Detta kan vara ett fingerat namn för att skydda de skyldiga men skit samma.
Tore bodde ensam på en liten gård i mellersta Sverige, Norge, Tyskland eller nåt annat land med åkrar och bondgårdar. Han spenderade dagarna med att mocka kobajs och när solen började gå ner satt han ute på sin veranda och tittade ut över åkrarna. Han var nöjd med sitt liv men kände alltid i sitt hjärta att det var något som saknades.
En dag när han kom trampandes på sin cykel, på väg hem från lanthandeln så hoppade helt plötsligt kedjan av. Den trasslade in sig i tramporna (han saknade nämligen kedjeskydd) och det tog tvärstopp. Tore flöööööög över styret och landade hårt på grusvägen. Han låg där en stund på rygg och tittade upp på molnen. Då hörde han ett gnisslande ljud. Han vred huvudet mot ljudkällan och såg något spännande. På grindstolpen vid vägen in till granngården satt en vindflöjel. Den var i form av en liten gubbe som satt på en vagn dragen av en häst. Den snurrade med vinden och gnisslade förnöjt som att det var det mest underbara i världen att sitta där på grindstolpen. Tore skrattade till och då hörde han ett ännu högre gnisslande. Han tittade bort förbi grinden och såg att högst uppe på taknocken på ladan satt en ännu större vindflöjel. Denna i form av en stor tupp som sträckte på sig för en ordentlig morgongolning, alternativt för andra morgonbehov men vi säger att den kucklikuade för det är trevligare.
Tore reste sig upp på armbågarna och kände en otrolig harmoni och han visste precis vad han skulle göra. Han satte dit kedjan och cyklade i full fart tillbaka till byn. I byn gjorde han några hastiga inköp och ett par specialbeställningar och han kände sig otroligt nöjd när han cyklade hem igen.
Några dagar senare hade han fått sina beställningar och allting var färdigt. På kvällen satt han på sin veranda men nu var något annorlunda. Det hördes gnisslande ljud här och var. Tore lutade sig tillbaka i sin gungstol och tittade ut över sina ägor. På taknocken satt en glänsande vindflöjel, denna i form av två barn som flög en drake. På grindstolpen vid infarten satt en gungande skylt med Tores namn på, "Tore" stod det. På gräsmattan framför huset hade han placerat en piedistal och på den satt en vindflöjel i form av en springande hund där benen snurrade runt med vinden. Tore skrattade för sig själv och kände att nu hade han äntligen allt.
Om Tore inte har dött av ålder, eftersom detta är en mycket gammal legend, så sitter han nog där än och tittar på sina vindflöjlar.
