Då sitter jag äntligen här med Octomore (
Ochdamh-mòr) i mitt glas. Detta är en stund jag väntat på i över 5 år som jag trodde att jag skulle få på vänta minst 2 år till.
Året var 2003 och jag och min dåvarande sambo tillbringade semestern i Skottland. Vi reste runt hela landet och spenderade bland annat några dygn på den fantastiska ön Islay. Denna vindpinade ö har frambringat de mest fantastiska whiskysorterna med dess karaktäristiska rökighet.
Av en slump så gick vi en rundvandring på det för mig då okända destilleriet Bruichladdich. De framställer en whisky som inte är lika rökig som övriga Islaysorter, men har ändå den härliga Islay-smaken. Där fick jag veta att de hade skapat världens rökigaste whisky och den fanns att köpa "futures" av. Futures innebär att man köper sin whisky redan när den ligger på fat och får den inte förrän den är färdiglagrad. När jag kom hem behövdes det inte mycket funderande och den 29:e augusti 2003 fick jag mitt certifikat för min låda, nummer 173/800, destillerad i oktober 2002.
I informationen stod det att den skulle buteljeras när Jim McEwan kände att den var färdig, förmodligen efter minst åtta år, alltså 2010. Jag blev både förvånad och glad när jag för några veckor sedan upptäckte att den buteljerades redan i april i år. Först blev jag lite orolig eftersom den bara varit lagrad i fem år, men jag har fullt förtroende för Jim McEwans expertis.
Så nu sitter jag alltså här med mina efterlängtade gyllene droppar.
Samtliga flaskor är numrerade (tror att det är 6000 flaskor totalt) och jag har öppnat flaska nummer 2255, destillerad den 16 oktober 2002 och buteljerad i april 2008. Den ligger på 46% alkohol, är inte kylfiltrerad och den har lagrats på ett Buffalo Trace-fat. Buffalo Trace är en bourbon som hyllats världen över. Rökigheten mäts i ppm (parts per million) fenoler och denna har 80,5. Som jämförelse har Ardbeg och Longrow 50 ppm.
Som ni kan se på bilden är det en enkel flaska och etikett men i sin enkelhet rätt stilig. På etiketten ser man Jim McEwans signatur. Den är till färgen ljust gyllengul och eftersom den inte är filtrerad kan man se lite fällningar i flaskan.
De har även buteljerat Octomore för försäljning, då till 63,5% i en väldigt snygg och cool svart flaska. Mer om den kan ni läsa på
Bruichladdichs webbsajt. Den kommer för övrigt till Systembolaget den 15 december men finns endast i 150 exemplar i Sverige till ett pris av 1099:-. Risk för köbildning.
Jag häller upp en skvätt Octomore i mitt Glencairnglas. Jag gillar de glasen, de har en bra form och en tung fot som ligger skönt i handen. Doften som slår emot mig är inte helt oväntat väldigt rökig, men förvånansvärt "snäll".
Första klunken rullar in över min tunga och jag blir alldeles varm. Det här är verkligen en whisky för mörka vinterkvällar. Rökigheten sprider sig som ett moln i munnen men den är samtidigt väldigt rund och söt, väldigt smakrik för att bara varit lagrad i fem år. Rökigheten är inte alls som den käftsmäll man får av en Ardbeg eller Laphroig. Hmm, där har jag ett upplägg för nästa provning, "Käftsmällar och fisketrossar".
Den är elegant och helt enkelt fantastisk. Jag är otroligt nöjd över beslutet jag tog sensommaren 2003.
Mörk choklad är något jag tycker passar väldigt bra till whisky. En liten bit Lindt Excellence med 70% kakao som sakta får smälta i munnen gifter sig fantastiskt bra med Octomore.
Jag sjunker ner i min Chesterfield-fotölj och tänder en Zino Platinum. Röken öppnar upp smaklökarna och ger smaken av Octomore ytterligare dimensioner.
Det här är fullständig njutning och vardagen sköljs bort helt.
Medans jag sjunker djupare ner i min fotölj med min Octomore i ena handen och cigarren i den andra, så ger jag er avslutningsvis Jim McEwans egna ord om Octomore.
"The spirit glows with all the warmth of a peat fire on a stormy winters night, it reaches deep into the soul with a youthful passion that can only come from an Islay spirit.
The flavours are of the west coast and its characteristics wild and untamed.
There is also the coming together of the sweetness from mellow oak, the fruitiness of ultra slow distillation, the crispness of Scottish barley and the fresh marine notes that remain with you throughout the tasting experience."
