Igår var det dags för den traditionella julfesten med jobbet. Det var en trevlig tillställning med julbord på restaurangen Syster O Bror vid KTH. Schysst ställe men julmaten var tyvärr ingen höjdare. Vi blev till en början lite förvånade när de började servera rödvin och därefter kommer med en snapsbricka. Hmm, vin och snaps till sillen. Njaaa. Men efter att ha bett om en öl istället så började det ta fart.
Efter mat, chefernas årliga tal samt en del sång och snaps så blev det dans och mingel. Med drinkbiljetter i högsta hugg hängde många vid bardisken. I början en hel del dans, sedan ett tomt dansgolv och mister DJ såg lite besviken ut. Men efter önskemål från högre makter flödade hårdrockstoner ur högtalarna mot slutet och då hoppades det loss med headbanging och luftgitarr.
Julfesten är med respektive och vi var runt 60 pers. Jag och en kollega, vi är två av de få singlarna, kände att det skulle vara kul med lite röj ända till kl. 5. Så vi avvek efter kl.1 nån gång och tog oss ned till Stureplan där vi hamnade på Spyan (Spy Bar alltså). Där blir det inte lång kö förrän senare så vi kom in direkt efter att vakten misstänksamt frågat standardfrågan:
- "Hur mycket har ni druckit ikväll då?"
Min kollega lärde mig då det bästa standardsvaret på denna fråga
- "Måttligt"
Varpå vakten med ett leende tyckte att
- "Sånt gillar jag"
och släppte in oss utan tvekan. Måste försöka komma ihåg det till nästa gång. Måttligt, måttligt, måttligt, måttligt.
Här blev jag dock lite konfunderad. I garderoben, som kostar 20:-, tar de bara kontanter och det går heller inte att fixa i baren eller entrén. Helt osökt kom jag att tänka på Jens Lapidus bok "Snabba Cash" och funderade på vilka som driver garderoben på Spy Bar, mitt i landet "plastic is king".
Min kollega hade ingen jacka med sig och ingen av oss hade en spänn i cash. Vad göra? Garderobskans råd var att antingen gå ut till bankomaten eller försöka fixa en tjuga. Inte ett dugg sugen på att gå ut så...
- "Är det nån som har en tjuga, jag bjuder på en öl i så fall?"
Svaret: "Sorry, what?" på engelska med bruten franska. Jag var omringad av fransoser.
- "Does somebody have a twenty, I'll buy you a beer?"
En av fransmännen hade en tjuga i handen och utan att tveka så fick jag den. Jag var oändligt tacksam för att slippa gå ut i regnet och hitta en bankomat och ville gärna köpa en öl. Han tyckte inte att det behövdes men jag insisterade. Dock så funderade jag när vi stod där och pratade med öl i näven, att monsieur kanske ville haft ett glas vin eller nåt istället. Men men, han var nöjd och glad och trivdes i Sverige och tyckte att vi svenskar är otroligt trevliga och öppna. Första gången här för honom, det var nån husbyggarkonferens. Han och hans vänner höjde mina tankar om fransmän avsevärt. De var trevliga, down-to-earth och pratade bra engelska.
Efter en del trängsel och enligt kollegan "dålig ratio" så övertalade han mig att gå till Solidaritet istället. Jag var skeptisk men hade inget emot det ändå. Där var dock kön oändlig vilket då ledde till ett bra läge att ta en bulle och åka hem.
Efter den dyraste taxiresan Stureplan-Alvik jag haft så kraschade jag på den gamla madrassen i brorsans vardagsrum runt halv fyra. Efter att ha vaknat halv nio, tagit tåget 11.10 så klev jag sedan av i ett regnigt Katrineholm redo att krascha i säng igen.
Men efter lite lunch och avkoppling är jag hyfsat levande. Jag har inte varit bakis alls men tröttheten hänger som ett mörkt moln och jag gissar att jag hamnar i horisontalläge framför en film inom kort.