Igårkväll kollade jag på "Vad blir det för mat?" med Per Morberg. Det är en väldigt speciell och lustig person, för att inte säga knäpp. Eller så är det så att han tar sig ett järn mellan klippen och blir onykter precis som Floyd.
Men det är kul att se honom och han lagar schysst käk. Igår blev det oxrulader med pressad potatis och chokladpudding. Hans lilla dotter kom hem mitt i matlagningen och följande konversation utspelade sig. Den är inte så rolig i sig men i mitt huvud spelade sig andra scenarier upp.
- Det blir oxrulader, smaka på den här skyn.
- Nä, det ser så varmt ut.
Per blåser lite och säger
- Smaka nu
- Måste jag?
- Jaaa, kom igen nu
- Mm, det
var gott
Det jag såg framför mig är att dottern kommer hem, tittar i kastrullerna och säger.
- Pappa, kan vi inte äta fiskpinnar eller nåt som alla andra?
I slutet av programmet visades klipp från nästa program. Då är de i skärgården, Per fångar fisk som sedan stoppas med örter och grillas.
I min trötta hjärna kunde jag se hur dottern suckar och säger:
- Pappa, jag vill ha grillkorv!